Vad är hållbart tänkande och samhällen? Hur ska vi egentligen tänka, agera och fira i vår tid. Stora frågor i en tid där världen både känns rikare men samtidigt mer sårbar än tidigare? Vad innebär hållbarhet som handlar om om människans relation till naturen, till varandra och till framtiden?
Märkligt nog leder de mig tillbaka till något så enkelt som biokol. Det finns nämligen något nästan provocerande enkelt med biokol; Eld. Trä. Kol. Vatten.
Fyra element som människor levt med i tusentals år. De är krafter som var och en för sig, men också tillsammans, i relation till varandra skapar magi. Elden som omvandlar. Träet som lagrar liv och solenergi. Kolet som binder och bevarar. Vattnet som väcker nytt liv.
Just denna enkelhet har människor i olika tider och kulturer förstått värdet av: att inget egentligen är avfall, och att människans överlevnad hänger på hennes förmåga att samarbeta med naturens kretslopp och med varandra, istället för att arbeta mot dem.
Biokol mer än en teknik för jordförbättring och kolinlagring
En teknik som kanske är det egentligen mer än så. Kanske är bikol ett praktiskt exempel på vuxenhet i relation till världen omkring oss. Det vill säga vår förmågan att förstå konsekvenser över tid och agera idag? Att hitta sätt att lämna något bättre efter sig istället för något sämre? Att se resurser och relationer till naturen och varandra som något man förvaltar snarare än förbrukar?
just där hållbarhet börjar. Inte i en infantil syn på oss som människor där vi många gånger tänker oj vi förstod inte bättre! Ej i perfektion och inte i moralism. Utan i förståelsen för kretsloppen och hur allt hänger ihop. Utrycket “what goes around comes around” tål verkligen att tänkas på.
Vi på Fira klokt och Go Nature Market vill föra in detta tänkande i våra traditioner, i våra relationer och i vårt sätt att leva tillsammans. Hur vi firar och skapar gemenskap. Hur vi konsumerar och använder resurser. Samt hur vi ser på vårt ansvar i tiden vi lever i idag.
För också våra högtider och vanor berättar något om vilket samhälle vi bygger.
Många äldre kulturer visste att verkligt välstånd inte bara handlar om mängden resurser, utan om relationen till dem. Om vördnad och rytm. Om balans mellan människans behov och naturens gränser.
Från förbrukning till förvaltarskap , Hållbart tänkande och samhällen
Vi lever i en tid där mycket handlar om snabb konsumtion och kortsiktig nytta. Men naturen fungerar inte så. Jord byggs långsamt. Skogar växer långsamt. Vatten, näring och ekosystem kräver balans. Biokol påminner oss om något äldre och klokare. Ett tankesätt som är tidlöst, eller åtminstone borde vara oberoende av tid och rum som vi lever i.
Hållbart tänkande och samhällen, vi laddar för en intelligent framtid
Biokol laddar vi innan det används i jorden. Istället för att köpa nya resurser kan kolet suga upp det som redan finns omkring oss: matrester, gödsel, kompostvatten, stallströ eller urin. Det som tidigare betraktades som avfall blir istället en resurs som bygger framtida bördighet.
Det enkla blir intelligent. Det blir ett kretslopp istället för ett slut
Framtida lokalsamhällen i kretsloppets tid
I praktiken kan biokol bli en del av lokala kretslopp och samarbeten. Matrester från restauranger eller verksamheter kan användas för att ladda biokol. I stallar kan biokol läggas på golvet innan hö och strö kommer på plats. Kolet suger upp ammoniak och fukt, minskar lukt och förbättrar miljön för djuren. När ströet sedan mockas ut är biokolet redan fyllt med näring och kan användas direkt i odlingar. Kretsloppet sluts.
Det som tidigare försvann som sopor blir istället jord, mat och liv.
Biokol och människans ansvar, lärdomar från Israel, Japan och ursprungsfolk
Det fascinerande är att denna typ av tänkande inte är ny. Tvärtom känns den igen i många äldre filosofier och traditioner men också i moderna samhällen.
Tikkun Olam
I judisk tradition finns tanken om Tikkun Olam , människans ansvar att reparera och förbättra världen. Inom den judiska mystiken, Kabbalan, finns idén att det materiella och andliga hänger samman. Hur vi behandlar jord, vatten, mat och resurser påverkar helheten.
I Talmud återberättar Rabbi Yohanan historien om Honi som möter en gammal man som planterar ett träd som inte kommer bära frukt under hans egen livstid. När Honi frågar varför svarar mannen:
“Mina förfäder planterade för mig. Jag planterar för mina barnbarn.”
Det är svårt att hitta en bättre beskrivning av hållbarhet tänker jag.
Terra Prata och ursprungsbefolkningar
I Amazonas skapade ursprungsbefolkningar för över två tusen år sedan den berömda Terra Preta-jorden genom att blanda kol, organiskt material och gödsel i näringsfattig mark. Resultatet blev jordar som fortfarande är bördiga idag. Där finns samma långsiktighet: man bygger inte bara för sig själv, utan för generationer framåt.
Hos flera ursprungsfolk i Nordamerika finns principen att det tar beslut med hänsyn till “de sju kommande generationerna”.
Japansk Mottainai och nordisk folk
I Japan finns begreppet mottainai , känslan av sorg över att slösa resurser. Även små rester har värde. Inom satoyama-filosofin söker man balans mellan människa och natur genom att vårda landskapet istället för att exploatera det.
Hos samerna och många nordiska traditioner finns samma realism. Man tar inte mer än landskapet klarar av att ge tillbaka. Respekt för naturen är inte romantik utan en strategi för att kunna leva vidare i generation efter generation.
Gemensamt för dessa traditioner är något som vår samtid ibland glömmer: hållbarhet är inte främst en identitet eller teori. Det är ett sätt att klara sig över tid.
När filosofi möter verklighet
Ett exempel på där modern teknik möter uråldrig filosofi är Israel som hanterar vattenbrist och begränsade resurser genom att utveckla sätta att effektivisera återanvändning. Droppbevattning, vattenåtervinning och jordförbättring handlar inte bara om teknik, utan om Tikkun Olam ansvar , självförsörjning och överlevnad.
Det som förstör kretsloppen överlever inte.
Att bygga jord istället för att förbruka den , biokol som vuxenhet, filosofi och framtidsstrategi
Kanske är det just därför biokol känns så tidlöst.
Det förenar eld, jord, ansvar och framtid i samma handling. Riset och trädgårdsavfallet i elden blir inte slutpunkten, utan början på nästa liv i kretsloppet.
Det handlar ytterst om ett vuxnare förhållande till världen. Att förstå att resurser inte bara finns till för omedelbar konsumtion. Att jord inte är något vi “använder upp”, utan något vi antingen bygger eller förstör.
Vuxenhet handlar kanske inte bara om individens ansvar för sitt eget liv. Det handlar också om förmågan att lämna efter sig något bättre än det man tog emot.
Biokol är en påminnelse om något människor länge har vetat, att det enkla ibland blir till guld först när människan förstår innebörden av kretslopp och vi slutar slutar arbeta för, istället för mot kretsloppstänkandet.