Resa klokt genom släktens historia skapar mening. Speciellt i den tid som vi lever i. En en tid där resor ofta mäts i antal länder, sevärdheter eller bilder på sociala medier.
“Vi hann med sju länder på tio dagar.”
“På resan tog vi tusen selfies och såg allt.”
“Vi åt på den där restaurangen som alla pratar om.”
Ju äldre jag blir, desto mindre förstår jag varför man vill resa så. Allt som oftast, känner jag mig som en riktig gammal tant som står och tittar ut över horisonten medan världen susar förbi i full fart
Samtidigt inser jag att det kanske hör livet till.
När vi är unga söker vi äventyr. När vi blir äldre börjar många av oss söka våra rötter.
Och kanske är båda sorternas resor lika viktiga.
Resa klokt
Resa klokt handlar inte främst om vart vi åker. Det handlar om varför vi reser.
För mig handlar det om en dimension som lätt glöms bort när vi pratar om hållbart resande , den historiska och mänskliga hållbarheten.
Hur reser vi på ett sätt som hjälper till att bevara berättelser, stärka lokala gemenskaper och skapa förståelse mellan människor? Kan vi lämna en plats lite rikare än när vi kom? Hur kan mötet med människorna bli ett utbyte där båda lär sig något?
De viktigaste resorna
En klok resa kan vara att återvända till en plats där någon man älskat en gång levde.
Jag släktforskar och har genom födelse-, vigsel- och dödsattester hittat adresser där min släkt en gång bodde, i Budapest, Göteborg och lilla Körsveka i Halland.
Den kan vara att besöka en adresser, gårdar och byggnader där släkten en gång bodde. Plötsligt blir en helt vanlig gata något helt annat. Jag sitter just och hjälper min syster att planera en stadsvandring i Budapest, i släktens och vår mammas fotspår.
“Var det här mamma gick i skolan som liten?”
“Var det här de drömde om framtiden när mormor Lili och morfar Ferencz gifte sig?”
En klok resa kan också vara att hälsa på en gammal vän någonstans i Europa. Från en annan epok i mitt liv. Jag har gjort många sådana resor de senaste åren. Besök som leder till samtal och jag lär mig lite mer om mitt Europa.
Träffa en släkting och lyssna till berättelser som annars riskerar att gå förlorade.
När historien blir levande
Hösten 2022 fann vi genom släktforskning och Ancestry min bonusmorfars son Klaus. Han kom till Göteborg tillsammans med sin fru och sina barn. Vi var tre svenska bonusbarnbarn som mötte honom.
Under några dagar berättade vi våra historier för varandra. Han berättade sådant vi aldrig tidigare hade hört. Vi berättade om hans pappa, vår älskade morfar.
Klaus föddes i ett sovjetiskt arbetsläger i Gulag. Hans liv började under omständigheter som är svåra att föreställa sig.
Det märkliga var hur mycket Klaus påminde om honom. Samma skratt och humor. Jag kände igen glimten i ögat och hans sätt att möta världen med värme, nyfikenhet . och en förmåga att se framåt.
När vi tog farväl började jag gråta. Då log Klaus och sa:
“Don’t cry, Eva. We just changed history.”
Den meningen bär jag fortfarande med mig
På återbesök
Några år senare reste jag till Stadthagen i Tyskland för att träffa honom igen. I väskan hade jag ett fotografi av hans pappa, György Szirtes Páp. Tänkte att han inte hade så många fotografier på sin far.
Jag tog inte med mig ett minne hem. Jag lämnade ett kvar.
Att försonas med sitt förflutna
Vi kan inte ändra det som har hänt. Men vi kan förändra hur historien förs vidare. Vi kan hitta människor som historien skiljde åt.
Idag är det lätt att hitta adresser och platser där människor levde sina liv. Det är en märklig och mäktig känsla att resa tillbaka till dessa platser.
Även om de inte finns med oss så blir varje besök en möjlighet att lyssna och förstå. Att återkalla berättelser som har tystnats. Att förstå lite mer, inte bara om historien utan även om oss själva.
Jag väntar på att min syster ska skicka mig bilder från Budapest. Själv har jag bara besökts min pappas halländska släkts by Körsveka och sett gårdarna där pappas släkt växte upp i generationer.
Resor som berättar människors historia
Det är den sortens resor jag vill göra. Resor där människors berättelser är minst lika viktiga som sevärdheterna. En av de första resorna i Fira Klokts anda gör vi tillsammans med Iwona och Cross Baltica.
De tar oss till norra Polen, ett område där spåren efter andra världskriget fortfarande lever kvar i människors familjeberättelser. Här möter vi historien genom människorna som bor där idag och försöker förstå hur krig, gränsförändringar och tvångsförflyttningar fortsätter att påverka generationer.
Efter andra världskriget tvingades omkring 60 miljoner människor lämna sina hem eller skapa ett nytt liv någon annanstans i Europa. Bakom varje siffra finns en människa. Och icke att förglömma, bakom varje människa finns en berättelse.
Att resa med omtanke
Det är därför det känns så självklart att resa med Cross Baltica. Iwona arbetar sedan länge tillsammans med lokala guider, små familjeföretag och människor som känner sina bygder bättre än någon guidebok.
Det är också att resa klokt. Att inte bara konsumera en plats. Utan att möta den.
Vad tar vi egentligen med oss hem?
De klokaste resorna förändrar inte bara vår bild av världen. De förändrar vår bild av oss själva.
Kanske kommer vi hem med färre tvärsäkra svar. Men med bättre frågor.
Att förvalta ett arv
För många av oss vars familjer präglats av krig, deportationer och folkförflyttningar handlar resor om något mer än att upptäcka nya platser.
De handlar om att förvalta ett mänskligt arv. Att hjälpa en familjehistoria att leva vidare.
Ibland tar vi med oss ett gammalt fotografi som äntligen hittar hem. Och när vi reser hem igen har vi nya fotografier i bagaget.
.